Stilla sus i trädtopparna. Ett ansikte i fönstret på andra våning. Genomskinligt som ett lånat minne. En svag doft av ladugård och ljudet av en yxa på huggkubben. Dovt. Här är kvalmigt och över granskogen lurar åskblå moln. Blundar och tänker på soldat Rask och olyckan Klang. På lögnen och de inetsade orden: Gud hjälpe dig, karljävel! Tycker nästan att de två kommer gåendes genom ett hål i gärdesgården. De verkar upprörda och skiljs åt. Någon snyftar. Sedan blir det tyst. Klang går upp mot huset. Det luktar ångest och ilska. Han har en flaska i handen.
Det är lätt att låta fantasin skena..... Det är vilsamt att bara följa med men ack så skönt att återvända till verkligheten. Min verklighet utan fattigdom och illvilliga rotebönder.