På nätterna " håller vi fot". En varm fot betyder skapligt stabilt läge. En vild fot innebär epileptisk aktivitet som genererar ilska, panik, obehag och smärta. En kall fot är ett autonomt fenomen och febern är ett faktum. Det finns inte mycket som slår känslan av lättnad när febertoppen kapats. När andetagen inte längre flämtande varnar för kramp. När ryckningarna lugnar sig och när fötterna blir varma. Det hinner ändå klösa dig i hjärtat och du undrar om det är den här gången han lämnar er. Så många gånger vi slitit honom ut dödens famn. Tågat ut ur dödsriket i triumf med Kämparnas konung i en IVA-säng.
Den där frågan som bara ställs när tråden är på väg att brista. Frågan om livsuppehållande åtgärder. Doktorn som ser så liten och trött ut bakom tegelstensjournalen. Svaret som liksom fyller luften med syre: Ni ska göra allt och lite till! Han ska med oss hem om han så är en grönsak! Doktorn ser lite piggare ut och ger sig av på konferensresa till Medelhavet.
Kämparnas konung blir ingen grönsak. Han kommer med oss hem. Så småningom. Och jag är så rädd att hamna där igen......