Aldrig mer känna oron ge vika, lämna plats för lättnaden när barnen blir feberfria.
Aldrig mer sträcka sig efter solvarma plommon i grannens fruktträdgård.
Aldrig mer vakna med en stilla vardagslycka kvillrande i bröstet.
Aldrig mer fånga en snöflinga på tungan.
Aldrig mer titta djupt i hans ögon tvärsigenom rummet och tänka: min, bara min!
Aldrig mer nynna en vaggsång.
Aldrig mer blir Babi Yar som det en gång var.......