Ett blekt men starkt Mamma-hjärtas funderingar och tankar om livet, vardagen och kampen. Om det vackra och det fula. Om glädjen och sorgen. Om det onormala som blivit normalt. Och om kärleken.
Snart är äppelblomningen över. Sommarvinden sveper med sig kronbladen. Jag ville suttit under det blommande äppelträdetoch nosat på försommarens doft av klippt gräs, maskrosor och äppelblom. Jag ville suttit där och låtsats att allt var som vanligt. Att mitt äldsta barn inte kunde dö av en förkylning. Att sommarvärmen inte var farlig för honom och innebar inneliv under den årstid som för andra innbär uteliv. Att han kunde få köra motorcykel, traktor och åkgräsklippare. Att han slapp lägga 18 av dygnets timmar på att sova. Att han kunde äta frukost, lunch, middag och knyckte glassar i frysen. Att han tittade på flickor och drömde om en framtid som hockeyproffs eller skogsarbetare. Att han inte behövde ta 3 giftiga antiepileptikum. Som ändå inte håller honom anfallsfri. Som ger påverkan på blodbilden, på balansen, humöret, kognitiv funktioner, sömnen, aptiten och koordinationsförmågan. Jag ville suttit under vårt blommande äppelträd och väntat på kvällen. Utan att behöva vara redo för kamp. Jag ville inte detta livet..... Nu är det mitt. Allt vad jag har, har jag lagt här. För så måste det bli när man har skapat ett liv. Störst av allt är kärleken.
Störst av allt är kärleken. .... och tacksamheten över att ändå ha något att lägga ackompanjerad av maktlösheten att inte ha tillräckligt. ... Allt annat är bara småpotäter....
2Jessica W
skriven :
Åhhh Tina..du skriver så mina tårar rinner. Det gör så ont i mitt hjärta... jag ville inte heller det här. Jag vill också sitta och lukta på blommorna och drömma om framtiden... <3
Snart är äppelblomningen över. Sommarvinden sveper med sig kronbladen. Jag ville suttit under det blommande äppelträdetoch nosat på försommarens doft av klippt gräs, maskrosor och äppelblom. Jag ville suttit där och låtsats att allt var som vanligt. Att mitt äldsta barn inte kunde dö av en förkylning. Att sommarvärmen inte var farlig för honom och innebar inneliv under den årstid som för andra innbär uteliv. Att han kunde få köra motorcykel, traktor och åkgräsklippare. Att han slapp lägga 18 av dygnets timmar på att sova. Att han kunde äta frukost, lunch, middag och knyckte glassar i frysen. Att han tittade på flickor och drömde om en framtid som hockeyproffs eller skogsarbetare. Att han inte behövde ta 3 giftiga antiepileptikum. Som ändå inte håller honom anfallsfri. Som ger påverkan på blodbilden, på balansen, humöret, kognitiv funktioner, sömnen, aptiten och koordinationsförmågan. Jag ville suttit under vårt blommande äppelträd och väntat på kvällen. Utan att behöva vara redo för kamp. Jag ville inte detta livet..... Nu är det mitt. Allt vad jag har, har jag lagt här. För så måste det bli när man har skapat ett liv. Störst av allt är kärleken. 
Störst av allt är kärleken. .... och tacksamheten över att ändå ha något att lägga ackompanjerad av maktlösheten att inte ha tillräckligt. ... Allt annat är bara småpotäter....