På nätterna klamrar man sig fast i Kämparnas konung. Allra längst ut på sängkanten. Om jag blockerar vägen för faran med min envisa kropp, om jag håller honom fast kan han aldrig lämna oss. Men vi vet att det egentligen inte gör någon skillnad. Vi vet att vi gör allt vi kan för att hålla honom kvar i livet. Det nya skrämmer. Det gälla pipet tillsammans med stela ben som rycker. Det är över på ingen tid alls. Han sover några timmar till innan han börjar röra på sig och frågar efter mamma.
Och den nya dagen ligger ännu ofödd i nattens famn.
