Lördagsluft smaksatt med fågelsång. Aprilljuset och kaffe i min ugglemugg. Sjöng fåglarna i Buchenwald? Eller hördes bara fångarnas skrik när de plågades till döds?
Den sjungande skogen runt Buchenwald minns nog än fångarnas skrik, häxan och rykten om tatuerad människohud som blev till lampskärmar. Den sjungande skogen minns alla drömmar som dog i Buchenwald. Alla ord som aldrig fick sägas. Alla farväl som viskades i natten. Tomheten, sorgen, hungern, rädslan, smärtan och det totalt meningslösa mördandet.
Det är 70 år sedan amerikanska trupper befriade 21 000 fångar i Buchenwald.
" Det Europa som steg fram ur ruinerna av naziregimen kommer inte att överleva om detta förflutna glöms bort"- Bernard Herz. Och nu är vi där. De överlevande är få och deras vittnesmål bleknar. Vi måste hjälpas åt att hålla minnet levande. Att minnas hur det går när man börjar göra skillnad på människor.
Varje människa räknas! Varje människa har rätt till sitt liv!
