Att besegra sig själv och sina tvivel. Att kasta sig ut från klippans topp. Att inte hålla för det inre trycket. Att vara liten och uråldrig på samma gång.
Det är inget märkvärdigt att " spralla boll". Faktiskt inte. Det finns alltid de som äger bollen mer än du och det är inte bollen som är det primära. Inte för dig, min lille kloke gubbe med överdragsbyxorna flaggandes på halv stång. Fötterna tassar i de magiska fotbollsskorna som mormor köpte till dig. I bland är inte magi tillräckligt. I bland krävs det lite "jävlar i mamma" också. Längtan att höra till överröstades av rädslan att inte göra rätt. Du drog dig undan den här gången också. Fast att du längtat i flera dagar. Fast att du lovade dig själv och mormor att du skulle stanna på planen. Och du har trotsig och ledsna ögon när du stegar i väg till bilen. Rösten bär inte förrän fotbollsplanen ligger flera kilometer bakom oss. Då säger du tyst: " Det är slut på bensin i tanken". Och jag tror jag förstår vad du menar......