Det är försommar i Paradiset Sverige 70 år efter att två systrar vandrat genom dödsriket och genom slumpens försyn klivit ombord på en av de vita bussarna med destination Sverige.
Två systrar som föddes på det glada tjugotalet. Storasyster såg dagens ljus samma år som Hitler släpptes ur finkan där han fördrivit tiden med att dikta i hop tidernas största svek mot mänskligheten. Dömd för statsförräderi efter sin misslyckade statskupp. 1927 höll han sitt första offentliga tal i Nürnberg. Samma år föddes lillasyster. Börserna kraschade några år senare och Ivar Kreuger tog sitt liv på ett hotellrum i Paris. Efter idogt antisemitiskt kampanjande fick Hitler makten i Tyskland 1933.
Två systrar lekte, gick i skolan, lärde sig cykla och simma och bråkade en hel del. Precis som vilket syskonpar som helst.
Det blev vinter, vår, sommar och höst. Det kom vardag på vardag som blev helg varje fredag.
De första fladdrande förälskelserna. Längtan efter silkesstrumpor. Tiderna blev sämre men fick de bara vara tillsammans så skulle allt ordna sig.
Det blev 1944. Det sista syskonbråket, om en spegel, ägde rum i gettot. Sedan följde deportation och en tågresa som inte liknade någon annan tågresa.... Auschwitz- Birkenau. Dr Mengele. Mamma i sjalett, såg plötsligt så gammal ut. Hon ropade till sina döttrar: - Ta hand om varandra, flickor!
Systrarna säger att de dog den majnatten efter ankomsten till förintelselägret och att de föddes på nytt i april året efter när engelsmännen befriade Bergen-Belsen. Allt de upplevde. Förlusten av familj, släktingar och vänner. Ändå fanns gnistan at överleva och att skapa nytt liv. Förmågan att skratta med både ögon och hjärtan. Att ge av sig själva för att vi andra ska förstå det som egentligen inte går att förstå.
Världen brinner. 50 miljoner människor är på flykt. Och här i Paradiset söker missnöjda paradisianer förklaringen till utebliven pannkakssylt på äldreboenden i att för många människor utifrån har fått ta del av vår välfärd.
Utan att känna de två systrarna särskilt väl vet jag att de värdesätter civilkurage och medmänsklighet mer än pannkakssylt. De vet allt för väl hur det går om man gör skillnad på människor.
I det långa loppet saknar faktiskt pannkakssylten betydelse......